Att skada sig själv är något man gör

2026-11-10

Att skada sig själv, den egna kroppen på olika sätt, är något man gör; man är inte en ”självskadare”. Självskadebeteende är en social praktik. En social praktik är en handling som formas av och får sin mening genom de sociala relationerna, normerna och de kulturella sammanhangen där den utförs.

Foto: Gaelle Marcel on Unsplash

Författare

Nina Veetnisha Gunnarsson

Docent i socialt arbete, Jönköping University

Men när blir det ett problem att utsätta den egna kroppen för eventuell smärta och skada? En handling som i ett sammanhang ses som självskadebeteende kan i ett annat sammanhang förknippas med disciplin, uthållighet och styrka (t.ex. inom sportens värld). För att förstå självskada behöver vi därför inte bara fråga varför en individ skadar sig, utan också undersöka vilka sociala och kulturella sammanhang som ger handlingen dess mening.

Om vi enbart förklarar självskadebeteende utifrån individens psykiska mående riskerar vi att förbise de sociala villkor som omger människan. Skam, relationer, könsnormer, föreställningar om kroppen och sociala och kulturella förväntningar kan alla vara betydelsefulla för hur handlingar förstås och får mening.

Ett sociologiskt perspektiv förändrar därför frågan. I stället för att enbart fråga ”Varför skadar den här personen sig själv?” kan vi också fråga: ”Under vilka sociala och kulturella villkor får självskadande handlingar mening, och varför uppfattas vissa former av kroppslig skada som problematiska medan andra accepteras eller rentav beundras?”

Det är en viktig förskjutning. En människa är inte sitt självskadebeteende. Självskada är något människor gör. Och det människor gör sker alltid någonstans, tillsammans med eller i relation till andra och inom ett samhälle som tillskriver våra handlingar olika betydelser.

Att förstå självskada som en social praktik innebär därför att vi behöver lyfta blicken från individen utan att för den skull förlora individen ur sikte. Det personliga lidandet är verkligt, men sättet som lidandet uttrycks, förstås och bemöts på formas också i relation till den sociala omgivningen.

Det blir särskilt tydligt när det gäller kroppen. Människor utsätter sina kroppar för smärta, risker och skador i många olika sammanhang. Vissa handlingar problematiseras, medan andra kan förknippas med exempelvis uthållighet, självdisciplin eller prestation. Det väcker frågan om varför vissa sätt att skada den egna kroppen får beteckningen självskadebeteende medan andra förstås på helt andra sätt.

För att förstå självskadebeteende behöver vi därför förstå både människan som handlar, den mening handlingen får och det samhälle som är med och definierar vad handlingen betyder.

Vertikals Guest blogger

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.